Jaha, ännu ett cireklträningspass ihop med sambon.. riktigt kul att träna tillsammans!

Bara att konstatera att att flåset inte är det bästa.. och tänker jag efter så kan jag nog aldrig direkt påstå att jag nånsin haft bra kondition!?

Trots att jag kanske är seg och rätt uthålligt många stunder, (klarade som sagt Vätternrundan förra året) och att styrkan finns där på gymmet, men när det kommer till snabba intensiva övningar då pulsen rusar likt en uppskrämd buffelflock.. ( hjärtat låter så innan det svartnar för ögonen) så känns det att träningen måste byta inriktining!

Kvällens övningar var en blandning av plankor, upphopp, militärpress, hopprep, tricepspress, burpees, och andra spännande övningar, allt i ett rasande tempo och med en instruktör med ögon i nacken!

TRE till klarar du! Öka tempot! UPP med fötterna!! KÄMPA!! ... är några av dom peppande tillropen riktade mot en svettig och flåsande Magnus... men det funkar! Man tar verkligen i det där lilla extra för att bevisa att man verkligen kämpar!

Självklart avslutade vi med 2 min av en variant av "idioten"..

Då allt sen är klart och pulsklockan visar att maxpulsen vart uppe på över 190 och svetter RINNER i ansiktet är det då dags för ännu en favvorit.. Stretching!

Vissa saker är enkla..men sen.. armar och ben ska vridas om varandra och jag har fullt upp att försöka lista ut hur jag ska hålla mina armar för att strecha (till min sambos stora glödje) och se på alla övriga hur dom gör innan det är dags att byta ställning...

Slutsats:

Mer konditoíonspass måste till framöver!

Tanken att köra Crosstrainer intervall 60 min dom dagar jag inte har annan träning, får bli en start på jakten mot bättre flås!

Redan börjat och avverkat några timmar på CTn vi har här hemma.

Crossmixgruppens träningar ska också besökas flitigt framöver efter vinteruppehållet! Helt klart den roligaste träningsform jag provat, även om man tror man ska dö var gång jag ställer upp! ;-)

Bästa är att man enbart tävlar mot sig själv och mitt mål är att förbättra mig bit för bit nu framöver!

Kettlebellswing på Crossmix förra hösten!

På Tisdag bär det av till Crossfit Örebro för ett "prova på"pass.. ska bli riktigt kul!

Önska mig lycka till!! ;-)

Dagens invägning 100.3 kg..

Dags att lägga i nästa växel..

Over and out..

Länge har jag väntat.. tror jag startat den 27 gånger sen jag köpte den i november, bara för att njuta av det mullrande sköna ljudet från V-twin på 1247 cc...

Utrustningen fanns på plats, självklart anpassad efter min nya typ av hoj, racingstället är sålt sedan länge och skinnjacka är numera modell "klassisk", hjälmen är mattsvart och öppen.

Frågan har varit vilken typ av byxor man ska ha, men efter besöket på MC mässan i januari så har jag haft det ganska klart för mig vad jag ville ha. Rokker mc jeans med kevlarförstärkning.

Dom ser ut som vanliga jeans men är förstärkta på insidan med kevlar! Enligt mig ger dom helt klart den rätta looken då man kör en Harley VROD muscle.

Rokker jeansen levereras i snygg trälåda :-)

På vägen hem från Skåne passerade vi Jönköping, och efter ett besök hos ProBike var jag utrustad med både Rokker jeans och klassiska låga mc boots!

Idag kunde jag inte hålla mig längre!

Solen sken och även om snön runt huset ej har försvunnit så var asfalten torr och väldigt inbjudande..

En väldigt förstående sambo såg minst lika glad ut som mig då jag fick ta premiärturen och verkligen känna kraften i denna hoj! En tur in till Lindesberg och tillbaka räckte för idag men jag är redan helt såld!

Kraft finns det! och då är jag ändå van sporthojsåkare som älskat känslan av framhjulslyft i höga farter.. men detta var helt annat.. Power!

Onsdag morgon.

Hämtar upp kollegan Indra och sätter kurs mot södra Sverige.

Möte med kunder i Halmstad och sen vidare mot Barsebäck Gods och möte med Carl-Fredrik på Godsjakt, en väldigt gästvänlig och duktig kille med "många järn i elden"!

En duktigt jägare och skytteinstruktör som självklart använder MSA Sordin hörselskydd.

MSA Sordin Pro X, nånting alla skyttar bör ha!

Torsdag morgon börjar med rejäl hotellfrukost innan färden går norrut igen.

Våren har kommit aningen längre i Skåne där jordbruket redan var i full gång!

Nöjda med våra möten och 120 mils bilfärd genom ett fint svenst landskap, landar vi till slut i Lindesberg igen och tar en välförtjänt helgledighet!

Så var det dags, Spin of Hope 2013!

Vi var 10 personer i Team Followit som skulle hålla igång en spinningcykel i 12 timmar! Både anställda i företaget men även kompisar som ställde upp och bidrog till att fylla laget.

07:00 var den första på plats och sen har vi bytit av varandra under dagen.

Två glada "Team medlemmar"

"CJ" från Lindecyklisterna

17:45 var det så min tur att kliva på cykeln, mitt i ett tempofyllt pass, lett av inspirerande och duktiga instruktörer från Linde cyklisterna.

Lite ringrostig var man då jag inte suttit så ofta på en spinningcykel innan men viljan fanns där!

Ett grymt träningspass samtidigt som man vet att pengarna, 1500:- / lag går oavkortat till Barncancerfonden.

Pulsen ökar och musiken dunkar i takt med min puls.. ett tag.. sen drar pulsen ifrån rejält.. något suddigt såg jag siffran 185 på pulsklockan..

-Kom igen Magnus!! ÖKA! skriker instruktören och genast man letar på dom sista krafterna nånstans där inne i kroppen!

75 minuter senare kliver man svettig och mkt nöjd av cykeln.. En riktigt bra arrangerad dag, härliga pass och ivrigt påhejande och stöttande "publik".

Bäst av allt är att vi gör det för en god sak.

Ser redan fram emot nästa års upplaga och hoppas då att vi är minst dubbel så många lag!

/Magnus

Som jag berättade tidigare var jag bunden vid mitt dropp ca 8-9 veckor för att min inflammerade tarm skulle få chans att läka och vila. Allt efter veckorna gick och tarmen ändå inte visade några tecken på att läka, gjorde att hoppet försvann mer och mer.

Enda fördelen var att tarmen och kroppen fick vila från smärta och att dom fistlar som bildats pga sjukdomen ej längre rann av var som annars är ett vanligt problem hos oss med  Crohn.

En fistel är en kanal, eller gång som bildas genom kroppen från tarmkanalen och ofta mynnar ut i närheten av analöppningen, men kan också mynna ut på magen eller andra ställen på kroppen.

På mig var det en av dom första symptomen jag hade då det konstaterades att jag hade Mb Crohn.

Blir det stopp i dessa var gångar bildas en böld som växer snabbt..

Då jag insåg att veckorna på sjukhus ändå inte skulle göra mig frisk och att jag förmodligen skulle hamna i samma situation som innan så fort droppet togs bort, gjorde mig rätt förtvivlad. Jag ville inte vara sjuk, i den åldern fattade man inte vad man gjort för fel för att få denna sjukdom, och det enda man ville var att få vara som alla andra, och umgås med kompisar och allt som killar i tonåren gör.

En helg i slutet på 8-9 veckors perioden med dropp, fick jag kopplas loss från droppmaskinen och följa med hem. Jag kan ännu minnas hur härligt och nästan spännande det var att få komma ut i bilen, men en vanlig droppåse fastsatt i handtaget i taket på bilen och få åka med hem!

Bara att få komma hem och träffa vår hund Bonzo! Och vara i en annan miljö var helt underbar!

Även om jag visste att jag var tvungen att åka tillbaka rätt snart så var det värt såå mycket!

       ***

Många samtal med läkare och specialister, och med rådet att ta bort den sjukaste delen av tarmen, dvs HELA tjocktarmen och sätta en stomipåse på magen, eller leva med blödande mage och risk för fler och värre komplikationer var mina val.

Jag kunde omöjligt tänka mig att gå med en påse på magen, och att tillfälligt operera bort tjocktarmen, och ha en stomi under ett par år för att låta sjukdomen få ytterligare en chans att läka fanns ej i mitt fall. Tarmen var för inflammerad.

Beslutet togs att droppet skulle tas bort, jag skulle sakta få börja och vänja mig vid vanlig föda igen.

Saftsoppa, kokt fisk utan salt eller andra kryddor och kok osaltat ris var det jag fick börja med.

Längtan efter god smaksatt mat blev inte mindre, och listan efter saknade och efterlängtade maträtter i min bok blev allt längre..

Jag minns ej hur länge jag var tvingad till att äta slaggfri kost men tror det var ca en vecka innan jag fick börja att försiktigt gå över till vanlig mat.

Det tog inte många dagar efter att jag börjat äta fast föda igen innan sjukdomen var precis som vanligt.

Blödande tarm och ständiga toalett besök, dag som natt.

Kroppen var som ett skelett, vid 14 års ålder tror jag att jag vägde drygt 40 kg.

Trots alla övertalningsförsök från läkare vägrade jag att sätta stomi på magen, minns så väl hur osams jag var med dom, en läkare sa -Du får skylla dig själv!

En stomi är din ENDA chans! sen försvann han ut från rummet och slog igen dörren!

Då, just då, beslutade jag mig för att bevisa motsatsen....

Mer om detta en annan dag.

           *** Våga tro på dig själv, för om Du inte gör det, varför ska nån annan då göra det...***

Ikväll har jag köket HELT för mig själv då Cecilia är på kundbesök på Kolmården och inte väntas hem förren sent.

Ett dåligt skämt att det blir hämtpizza då hon är borta en fredagskväll får jag åtgälda med att laga min variant på sjömansbiff!

Nått jag lärt mig, är att ska det lagas god mat måste man trivas i köket och ha bra musik!

På med nått bra från spelistan i spotify, och häll upp ett glas vin tänkte jag..

Snart dånar Harcore Superstars ur högtalarna i köket.

Ett glas av närmsta öppna dunk, det blev mauro primitivo, som jag själv tycker är väldigt gott så här en fredagskväll!

Så här gör jag MIN variant på denna maträtt:

Flocka fram grundingredienserna, dvs Potatis, Lök och Nötkött, (jag valde lövbiff av innanlår) och en mörk öl.

Eftersom köttet ska koka ganska länge, ca 1.5 timmar så är mitt tips att börja med köttet!

Skär upp skivorna i mindre bitar.. ja, allt enligt tycke o smak men som en lagom bit att stoppa i munnen.

Stek sen dessa i stekpanna i smör så dom får lite färg, i mitt fall fick jag steka i omgångar då jag gör en rejäl gryta!

Salta och peppra lite lagom. Vill du göra det med "stil" så ta salt / peppar i nypan och kasta på, själv valde jag att strö på direkt från salt och pepparkvarnen..

Sippa lite på vinet och höj volymen!

Då allt kött är stekt och fått fin färg läggs dessa ner i stekpannan igen och så på med en flaska mörkt öl och lika stor skvätt vatten.

Lägg i 3-4 lagerblad, en aning tomatpuré och lite dijonsenap.

Jag hade även i en liiiten skvätt soja.

På med locket och låt koka på svag värme ca 1 timme. Se till att det ej kokar torrt, fyll isåfall på med lite mer vatten.

Medan köttet kokar skalar jag potatis och lök.

Löken skär jag i ganska tjocka skivor och steker på svag värme så dom får lite gyllenbrun färg.

Potatisen skivas i knappt 1cm tjocka skivor.

Häll upp lite mer vin..

När köttet sen är färdigkokt så varvar jag Potatis, lök och kött i en stor gryta och häller över skyn som köttet kokat i.

Fyll på med mer vatten så att det nästan täcket allt.

Låt koka ca 30 min.

Servera med ett gott bröd!

Hm.. glömde köpa bröd!

Men det går nog bra ändå!

bon appétit

Trevlig kväll på er!

Jag, några kollegor, samt några andra kompisar har anmält oss till Spin of Hope.

Laget heter Team Followit och vi ska hålla igång en spinningcykel 12 timmar.

Samtidigt skänker vi 1500:- till barncancerfonden.

Spin of Hope är ett insamlingsevent över hela landet och har som syfte att samla pengar till just barncancerfonden.

Kom och heja på oss och dom andra lagen i Lindesbergs Arena den 23:e mars!

Mer om detta efter den 23:e

Lånad bild, Spin of Hope

Cecilias son Anton hade friluftsdag med skolan och på schemat stod skidåkning i Säfsen Alpin.

Skidor, pjäxor, stavar och en snowboard lastades i takboxen kvällen innan och på morgonen lastade vi in korv, bröd kaffe och varm nyposoppa. Här skulle åkas skidor och inte skulle vi behöva vara hungriga heller!

Färden till Säfsen är inte den mest "trevliga" då vi ofta hamnar på alla möjliga guppiga småvägar för att hitta den där genvägen som ska spara tid.. Ni vet ju alla hur det ofta blir.. genvägar är senvägar..

Väl framme vid skidbacken möts vi av ett strålande väder!

Att sätta sig tillsmmans i 4-stolsliften med solen rakt i ansiktet, vindstilla och med en hel dags skidåkning framför oss kan inte vara annat än härligt avkopplande!

Efter några åk i backen kan vi inte längre stå emot dom trevliga bänkarna som står uppställda på toppen av berget.

Vindstilla och klarblå himmel.. Av med skidorna och fram med fikat!

Sällan smakar väl kaffe så bra som i solen utomhus med sina kära omkring sig.

Jag och Cecilia hade sen svårt att slita oss från den sköna soliga platsen, så vi föredrog att vakta bänkarna en stund extra medan grabbarna åkte lite för sig själva och med sina kompisar.

Efter att ha utforskat några fler av backarna tillsammans med min son Sebastian och Cecilia, var det så dags att tända grillen. En väl förberedd grillplats fanns iordningställd och jag behövde bara tända en tändsticka så var den manliga delen (tända grillen) avklarad för dagens lunch!

Mätta och belåtna och fulla av energi avslutar vi dagen med ytterligare några åk i backarna innan det bär av hemmåt igen.

Sebastian

En väldigt trevlig dag med mycket energi, både i form av korv och SOL!! :-)