När jag var ca 17-18 köpte jag min första Nikon system kamera.

Jag var väldigt intresserad av fotografering och gick en kortare fotokurs.

På den tiden var det med spänning man väntade på dom framkallade bilderna som ofta beställdes med dubbla kopior..

Lite skillnad mot idag då var och varannan hat minst en digital kamera var.

I mobiltelefoner, handburna GPSer mm allt för att snabbt kunna dokumentera allt i sin närvaro och dela med sig till vänner och bekanta.

På en jobbresa jag gjorde i början av vintern passerade jag ett snöigt Bahehus vid Vättern.

Snabbt som ögat fick jag på mobilkameran och lyckades genom bilfönstret få en hyfsat bra bild av den gamla ruinen.

Jag har länge tänkt på att jag vill börja cykla, men aldrig riktigt tagit tagit tag i det på allvar.

En dag köpte jag ändå en ny cykel av hybrid modell, en sån med rakt styre itället för det bockstyret som sitter på riktiga racers. Denna modell sitter man lite mer upprätt på och är mer en allround cykel även om det påminner om en racer.

Trodde aldrig det kunde vara så stor skillnad att cykla på en cykel med 28" hjul och bra växlar!

Riktigt roligt var det och mil efter mil avverkades.

 Av nån anledning började jag prata om det med en gammal kompis och plötsligt var vi anmälda till Vätternrundan 2012!

Jösses.. nu var det bra att ligga i och träna!

Första riktiga långturen ( 12 mil) planerades med ett gäng andra cyklister och dagen innan monterade jag på pedaler för mina nyinförskaffade cykelskor.

 Kompisarna tyckte självklart att vi skulle testa formen på Hjälmaren runt som går nån vecka innan VR och det var bara att anmäla sig.

Dom 15 milen runt Hjälmaren avklarades i regn blåst och en punktering, men runt kom jag!

klar för start.

Förberedelserna inför VR kunde ändå varit bättre, jag hade allt för få mil i benen då vi ställde upp för start på kvällen i Motala men jag kände att jag ska klara detta!

Målet var att ta sig runt och att stanna i alla depåer för att fylla på energi.

Första 10 milen ner mot Jönköping var en härlig upplevelse, folkfest kan man lugnt säga!

Trevliga människor efter hela vägen hejar mig fram, och det finns inga tankar på att det är jobbigt.

Mil efter mil avverkades i natten runt Vättern och snart kommer dom första regndropparna..

En miss i planeringen var att jag ej hade några regnkläder alls med mig..

Temperaturen sjönk och regnet öste ner!

Depån i Hjo tidig morgon var stället där bussar körde många som bröt.

Skakande av kyla försöker jag få i mig maten på brickan som skakar i kapp med mina darrande händer och det tog ett antal km i sadeln igen innan kroppen fick upp så pass mycket värme att skakningarna slutade men jag vägrade ge upp.

Skyltarna efter vägen visar att snart bara 7 mil kvar och det vore ett stort nederlag att ge upp.

Knäna värkte och jag hade bestämt med Cecilia att meddela då det var dags för henne att bege sig till Motala och målgång för att hämta mig.

  Med gps enhet på cykeln kunde sambon följa mig hela tiden.

När skyltarna visar att det endast är 1 km kvar till mål skiner solen upp och en härlig känsla sprider sig i kroppen!

Ivrigt påhejad närmar jag mig målet, ett mål jag för några år sedan aldrig ens tänkt tanken att jag skulle passera.

Ögonen tåras då man ser målfållan och till slut blir tilldelad sin medalj som bevis på genomförd Vätternrunda.

En stolt och glad sambo väntar på mig och redan i bilen på väg hem beslutar jag mig att så gör vi det igen!

Nya hojen som ska ta mig dom 30 milen i år.

Ofta har man allt för mycket "måsten" i livet.. saker man anser sig inte kunna skjuta på och tiden räcker helt enkelt inte till.

Hela livet känns schemalagt med jobb, skola, träningar, möten mm

Eftersom vi har våra barn hos oss varannan vecka känns det som man vill göra så mycket tillsammans med dom den tiden dom är här och söndagar brukar vara den dagen det ofta finns mest tid över.

Det har blivit lite tradition att jag tar med grabbarna till badhuset på söndagar då jag passar på att träna en timme först och sedan relaxar och badar tillsammans med dom men denna söndag var vädret så skönt att vi istället letade fram vinterfiske utrustningen och begav oss ut på isen.

Sambon och hennes dotter tog en lång promenad på drygt 8 km medan vi grabbar borrade hål i isen så svetten lackade och väntade på ett första napp..

Efter 5 min var grabbarnas tålamod slut och dom roade sig istället med att åka skridskor och passa med en puck tillvarandra.

Själv höll jag ut i MINST 10 min innan jag istället lutade mig tillbaka med en kopp kaffe i handen och njöt av solen..

Lunchen blev grillad korv och bröd när sambon och dottern anslöt sig till oss på isen.

Riktigt mysig!

Nu blir det Bastu för min del. Ett bra avslut på helgen!

En dag  höstas var sambon iväg på en 2 dagars jobbresa.

Redan innan hade vi pratat om att vi gärna ville ha en bastu istälet för det hörnbadkar vi har i badrummet.

Sagt o gjort.. nu ska här överraskas!

Så fort hon åkt mot Arlanda på morgonen hoppade jag ur sängen och började koppla loss badkaret. släpade ut det på altanen innan jag kör barnen till skolan.

Mot bygghandeln och införskaffa reglar, bastupanel, glasdörr samt bastuaggregat!

Nu ska här jobbas!

Halva dagen gick åt att regla upp stommen efter eget tycke.. ( svårt att hålla och skruva själv )

När Cecilias dotter kommer hem tillsammans med svärmor utbrister dom båda: -Vad gör du?!?

Leende och entusiastiskt förklarar jag mina planer och med viss tvekan kan dom se min skapelse framför sig..

Timmarna går och med div läxläsning, matlagning mm så står bygget still tills resten av familjen sover.

Cecilia, som alltid ringer hem innan hon ska sova då hon är på resor, anar inget då vi säger godnatt i telefonen i tron om att jag lagt mig till ro..

El-dragning och panelspikande fram till 03:30 innan sängen fick njuta av mitt sällskap.

Morgonen kom snabbt och så fort alla var i skolan fortsatte bygget, nu med lite mer stress eftersom vi väntade hem Cecilia till kvällen!

Tack var hjälp av alla barnen kom vi i hyfsad ordning och viss blev hon överraskad.. eller .. chockad! :-)

När chocken till slut lagt sig var det ändå en väldigt nöjd sambo som numera älskar våran bastu.. <3

Reglar och dörr på plats

Lite mer färdigt.. Obs, toastolen speglar sig i glaset och står INTE inne i bastun.. :-)

Invigning med älsklingen <3

Träning är ett intresse jag delar med min härliga sambo!

Vi båda älskar verkligen att träna, och att sen kunna göra det tillsammans ibland är ännu roligare!

Eftersom jag under hela min tonårsperiod upp till 20 års åldern var så pass sjuk i min Mb Crohn har jag aldrig kunnat ägna mig åt nån sport, hur gärna jag än ville.

Men med åren har jag mått allt bättre och att jag började med styrketräning var nog ett sätt att försöka bevisa för mig själv att jag skulle kunna vara lika bra som alla andra.

Många turer har gått där min vikt rasat och muskler man slitit för att försöka bygga upp ätits upp av sjukdomen.

Hoppet och gnistan slocknar och man tänker att varför ska jag försöka igen..

Men envis som man är fortsätter man och jag är glad för det för jag mår ju sååå mycket bättre då jag tränar!

Just nu är det mest styrka på programmet och gymmet heter actic..

Skulle behöva cykla mer eftersom Vätternrundan nr 2 för min del redan är inbokad ! :-))

  @actic

Bara att "kötta på" !

Mb Crohn är en sjukdom som "äter" upp dig från insidan..

Detta är nånting jag kommer berätta bitvis om här på bloggen.

Det är inte för att få medlidande för det är det värsta jag vet, utan för att berätta om hur JAG lärde mig leva med det och inte gav upp.. förhoppningsvis kan jag ge stöd och råd till nån drabbad där ute.

Detta är en stor del av mitt liv och jag lever med det..den som ej vill läsa denna del av bloggen, där jag säkert kommer gå in i detalj på saker kan hoppa över det.

  När jag var ca 12 år började jag allt oftare få svåra magsmärtor.. blodig avföring och jag tappade aptit och vikt..

Jag var inte den kraftigaste killen vid den åldern heller men sjukdomen jag hade drabbats av skulle tära hårt på min kropp..

Jag har lärt mig leva med Mb Crohn under mina år.. kastats mellan hopp och förtvivlan och utan stöd från mamma, pappa och syster hade jag nog ej skrivit detta idag.

Jag hade många helt underbara läkare på RSÖ ( USÖ ) som jag säkert kommer nämna längre fram här på min blogg.

Idag är jag glad att jag kämpade, för jag har en helt underbar familj som är mitt allt <3

Mer om detta en annan dag.

Nånting som jag alltig gillat är att få jobba med händerna.

Att snickra och skapa är verkligen avkoppling för mig som till vardags har en ganska stressig tillvaro!

Ofta har jag redan en "bild" i mitt huvud hur jag vill att saker ska se ut, och när jag ej är nöjd med min inre "bild" ber jag min älskade sambo om hjälp att fixa det sista detajerna :-)

Vi bor i ett stort hus från mitten av 1800-talet och tidigare renoveringar var ej riktigt i vår smak så det fanns mycket att fixa på vårt gemensam hus vi köpte för ca 5 år sedan.

En av sakerna vi retat oss på var den fula "snickarglädjen" ovanför alla fönster på huset..

Cecilia, som min sambo heter har retat sig på dessa länge nog och i somras tog jag tag i det!

Med hjälp av det som fanns i brädhögen, samt lite vanliga taklister tillverkade jag detta krönlister som jag själv blev ganska nöjd med :-)

Förberedelser..

Krönlister Foto: Magnus M

Första grundmålningen klar

På plats! överst till vänster hur det såg ut innan.

Sedan tonåren har jag nog alltid varit intresserad av motorcyklar.

Vid 19 års ålder införskaffade jagmin första Kawasaki 750 och sen var jag fast..

En otäck olycka andra året som mer eller mindre "galen" biker fick mig att för en kort stund, (väldigt kort stund) fundera på att ställa hjälmen på hyllan, men som tur var kom jag på bättre tankar och redan nästa vår stod en ny Kawasaki Ninja i garaget..

Det skulle bli ett antal motorcyklar i perioder av mitt liv..

Ninja 636

Efter att jag varit utan hoj i 2år nu var det dags att hitta nått nytt.

Jag har länge tittat på Harley Davidson V Rod muscle och då en mattsvart!

Hittade denna skönhet i Helsingborg och nu är den min!

Harley Davidson V Rod Muscle