Direktlänk till inlägg 3 februari 2013
Jag har länge tänkt på att jag vill börja cykla, men aldrig riktigt tagit tagit tag i det på allvar.
En dag köpte jag ändå en ny cykel av hybrid modell, en sån med rakt styre itället för det bockstyret som sitter på riktiga racers. Denna modell sitter man lite mer upprätt på och är mer en allround cykel även om det påminner om en racer.
Trodde aldrig det kunde vara så stor skillnad att cykla på en cykel med 28" hjul och bra växlar!
Riktigt roligt var det och mil efter mil avverkades.
Av nån anledning började jag prata om det med en gammal kompis och plötsligt var vi anmälda till Vätternrundan 2012!
Jösses.. nu var det bra att ligga i och träna!
Första riktiga långturen ( 12 mil) planerades med ett gäng andra cyklister och dagen innan monterade jag på pedaler för mina nyinförskaffade cykelskor.
Kompisarna tyckte självklart att vi skulle testa formen på Hjälmaren runt som går nån vecka innan VR och det var bara att anmäla sig.
Dom 15 milen runt Hjälmaren avklarades i regn blåst och en punktering, men runt kom jag!
klar för start.
Förberedelserna inför VR kunde ändå varit bättre, jag hade allt för få mil i benen då vi ställde upp för start på kvällen i Motala men jag kände att jag ska klara detta!
Målet var att ta sig runt och att stanna i alla depåer för att fylla på energi.
Första 10 milen ner mot Jönköping var en härlig upplevelse, folkfest kan man lugnt säga!
Trevliga människor efter hela vägen hejar mig fram, och det finns inga tankar på att det är jobbigt.
Mil efter mil avverkades i natten runt Vättern och snart kommer dom första regndropparna..
En miss i planeringen var att jag ej hade några regnkläder alls med mig..
Temperaturen sjönk och regnet öste ner!
Depån i Hjo tidig morgon var stället där bussar körde många som bröt.
Skakande av kyla försöker jag få i mig maten på brickan som skakar i kapp med mina darrande händer och det tog ett antal km i sadeln igen innan kroppen fick upp så pass mycket värme att skakningarna slutade men jag vägrade ge upp.
Skyltarna efter vägen visar att snart bara 7 mil kvar och det vore ett stort nederlag att ge upp.
Knäna värkte och jag hade bestämt med Cecilia att meddela då det var dags för henne att bege sig till Motala och målgång för att hämta mig.
Med gps enhet på cykeln kunde sambon följa mig hela tiden.
När skyltarna visar att det endast är 1 km kvar till mål skiner solen upp och en härlig känsla sprider sig i kroppen!
Ivrigt påhejad närmar jag mig målet, ett mål jag för några år sedan aldrig ens tänkt tanken att jag skulle passera.
Ögonen tåras då man ser målfållan och till slut blir tilldelad sin medalj som bevis på genomförd Vätternrunda.
En stolt och glad sambo väntar på mig och redan i bilen på väg hem beslutar jag mig att så gör vi det igen!
Nya hojen som ska ta mig dom 30 milen i år.